envisa hjärnspöken

har nån slags panikstresskänsla i kroppen, och
jag vet inte varför. hjärnspöken, hjärnspöken.
tusen tankar jag inte vill tänka bollas mellan väggarna
inuti huvudet, och jag gör mitt bästa för att mina
medvetna tankar ska undvika dem. jag orkar inte
tänka på konstiga dryga, grejer idag. det är ju
så fint väder och allt.

mattias börjar jobba vid tio, men han for iväg
innan halvsju idag. och frida jobbar, jessica är
bortrest, johanna och dom i robertsfors var
upptagna, mor och far är bortresta så det kändes
ovärt att fara hem osv...
ringde till tomas som visade sig vara med min bror.
kändes kanske inte som att dom direkt ville
umgås med mig.. men jag fick det iaf.. typ, tror jag.
dethär känns som en såndär dag då jag egentligen
vill lägga mig och dra nått gammalt över mig.
fan, nu börjar tankarna gnaga igen. skulle ju inte
fastna i en massa negativa tankar idag sa jag ju!

rrgh, dålig bugg i hjärnan!
följde ändå med mattias in till stan och gick
strandpromenaden hem, för att andas frisk luft,
lapa solsken och glädje. det blev inte sämre, men
inte bra heller. tröstäta? nej. gråta? nej. baka?
skulle vara roligt, men jag har inga ingredienser
tror jag. läsa? ja! twilight! hejdå.